jag faller.

se mig, sa jag.
hör mig, sa jag.
känn mig.

jag tror att jag tappade mig själv för länge länge sen.
jag vet inte var, jag vet inte när och jag vet inte varför.
men jag är borta. 
och vem är jag egentligen?  
jag tror att jag är som vilken annan sjuttonårig flicka som helst.
jag äter, jag sover, jag skrattar och jag gråter.

jag tycker inte om dagens samhälle.
all press på hur man ska se ut och hur man ska vara.
fast jag har kämpat emot varje dag,
desperat försökt förbli migsjälv,
vaknade jag en morgon och kände inte igen min egen spegelbild.
av ren förvirring slog jag näven hårt i spegeln.
var fan tog jag vägen?!

i don't like the one i've become.
i don't like being weak.

i'm dancing for rain.

okej, det är dags att börja om nu kanske?
nytt mobilnummer, ny start.
jag vet att jag kan själv. jag behöver inte "min andra hälft".
och jag behöver definitivt inte alla problem som kommer med det.
det är ett avslutat kapitel, och jag har satt hänglås på boken.
me, myself and i. det är det som gäller nu.

jag hatar julen.
jag överlever den.
jag älskar nyår.
jag vaknar med en fet baksmälla
och börjar om.


om ett och ett halvt år tar jag studenten,
sen drar jag härifrån!
ni kan ju fortsätta att försöka knäcka mig tills dess.
glhf, suckers!



alleballe.

det har gått en månad sen du lämnade oss nu, alexandra.
jag saknar dig så det gör ont och varje dag är en kamp.
mitt liv har nog aldrig varit så komplicerat som det är nu.
jag vill att du ska finnas här och säga till mig att "vafan, det löser sig"
"lev livet för fan!" för det var sån du var. du fick saker att låta lätta.
men jag vet att du sitter där uppe och tittar ner på oss, allihopa.
vakar över varje steg vi tar, och snart ses vi igen, mitt hjärta.
jag har lovat mig själv att ha ett leende på läpparna varje gång jag tänker på dig.
för det är du värd. ta hand om dig och alla andra, där uppe.
här lever du kvar i våra tankar och hjärtan. du finns alltid med oss.

25/9 -09.
alexandra bergström.
<3

!

love me, love me.
you say that you love me.
fool me, fool me.
then you go on and fool me.
i'm not faithless.
just paranoid of getting lost, or that i might lose.
the game's on, bitch!

missing you.

you've got a smile that could light up this whole town.
i haven't seen it in a while since she brought you down.
you say you're fine, but i know you better than that.
what are you doing with a girl like that?
if you could only see that i'm the one that understands you.
i've been here all along, so why can't you see that you belong with me?

<3


vi förlorade en ängel.

25/9 - 09
en mardrömskväll.
jag tänker på alexandra som är en ängel bland molnen nu. 
jag tänker på macke som aldrig kommer bli sig själv igen. 
hur kan allting ändras och bli så fel på ett ögonblick?
jag skulle ju träffa dig på kvällen, alexandra. 
du hade något att berätta för mig, och du verkade så uppspelt. 
jag saknar dig, snäckan! och jag tänker på dig hela tiden.
hela vår värld har rubbats. vi vet varken ut eller in längre. 
allt vi vet är att vi finns för varandra, allihopa. 
jag vet inte hur jag ska hantera detta.
hela livet verkar plötsligt så komplicerat. 
tanken på att livet kan ta slut när som helst skrämmer mig,
och ensamheten är jobbigare än någonsin. 
snälla, kom tillbaka till oss? vi behöver dig här på jorden. 

ta hand om dig där uppe bland molnen,
så ses vi på andra sidan, hjärtat.
i våra tankar och hjärtan lever du vidare, föralltid.

vila i frid, alexandra bergström.
               <3


du&jag, mamma.

jag vill bara skrika allt vad jag kan,
jag vill slå alla som kommer i närheten,
och sen jag vill gråta i din famn tills jag somnar.
jag vill känna mig trygg och älskad,
och veta att du är stabil.
mamma, jag älskar dig innerst inne.
det hoppas jag att du vet!
vi kan klara det här tillsammans,
för jag tänker finnas för dig.
jag tänker se dig lyckas.

<3

there's no time for tears.

det är över nu.
jag är både lättad och besviken.
men jag gjorde det jag var tvungen till.
det fanns både bra och dåliga stunder.
jag levde för dom som var bra, men det räckte inte.
nu tänker jag börja om!
jag ska försöka sätta skolan först och få ordning på mitt liv.
jag har massor att ta igen, men det ska nog gå. 
mina underbara vänner gör mig starkare varje dag.
en dag i taget. jag ska framåt. 
en vacker dag ska jag nå toppen.
med hårt arbete och vänner vid min sida vet jag att jag kan klara det.
jag tänker inte vara rädd längre.
jag ska uppfylla min dröm. 
livet är för kort för att ge upp hela tiden. 
jag tänker satsa.  


i'm wearing my heart on my sleeve.

ett hjärta tål inte hur mycket som helst.
enough is enough.
du släpper inte in mig.
jag når inte fram.
nu ger jag upp, jag kan inte mer.
jag måste slå mig fri och stå på egna ben.
glömma allt det som var bra och gå vidare.
jag mår inte bra av detta, vem som helst kan se det.
jag måste bestämma mig,
göra det som är bäst för mig.
blir det inte ändring kan jag tyvärr inte vara kvar.
jag är ledsen, men det är för det bästa.

i told you i'm not bulletproof.
now you know.


jag vill bara vara verklig.

tillbaka till samma gamla förvirrade emma.
vad händer?
jag vet inte.
jag trodde att det vände nu.
att allting skulle bli bra.
jag är osäker och rädd.
jag orkar inte med mig själv längre.
varför behandlar du mig som luft?! varför kan jag inte få känna mig uppskattad?!
men jag klarar mig ensam.
det är lättare så.
jag vet inte hur länge till jag orkar med att vara osäker på dig.
det kanske tar slut snart, fast det precis började.
det är iaf så det känns.
it sucks!


och mamma, väx upp!
lägg inte över det på mig.
det är inte jag som är löljig.
det är ditt eget fel.
ditt eget jävla fel!

i'm sorry .

jag har insett vilken idiot jag har varit.
tyvärr tror jag att det är för sent nu.
jag antar att du har slutat läsa min blogg, jocke.
men jag tänker ändå göra ett försök.
för jag saknar att prata med dig.
och det har jag sagt innan, jag vet.
men jag saknar det en hel del.
jag är ledsen för hur jag har betett mig.
allt jag har sagt. du hade rätt, jag var töntig.
men jag var också krossad och sårad. och full.
alkohol är dock ingen ursäkt. även om det spelade in.

du hjälpte mig att vända en helvetesperiod.
förlåt för allt. du var riktigt bra.
jag saknar dig.

forever & always best friends.

så mycket har hänt sen den där första dagen på jacobsskolan.
jag har förändrats, liksom min syn på livet.
mitt liv nu och mitt liv då är två helt olika kapitel.
människor jag har förlorat och människor jag har vunnit.
den största av dom alla är min alldeles egen caroline andersson.
jag vet inte ens hur jag ska börja berätta eller förklara.
hon vet inte hur bra hon egentligen är.
i mina ögon är hon bäst.

vi är som systrar.
vi delar allt. vi skrattar tillsammans, vi gråter tillsammans och vi bråkar.
but at the end of the day är vi ändå bästa vänner.
i en diskussion ska båda vinna, vi vägrar ge oss och det blir oftast höga röster.
men det slutar med att vi skrattar och jag älskar det.

jag kanske inte säger det tillräckligt ofta, men du är min allra bästa.
jag älskar dig över allt annat, caroline!
vad som än händer kan ingen, någonsin, ta din plats.

emma landin + caroline andersson
forever & always best friends.

somewhere between happy and a total fucking wreck .

flera timmar av min dag har gått till att ligga i sängen och stirra i taket.
det är tragiskt.
hur många timmar av mitt liv har jag lagt på att göra just det ?
förmodligen för många för att räkna.
men för tillfället orkar jag inte lägga någon energi på skolarbete, eller något annat för den delen.
jag vill ha helg och fest.
alkohol + vänner.

igår grät jag i fler timmar, och häromnatten sov jag ingenting.
tyvärr kan jag inte längre peka på vad som är fel.
hur ska jag då kunna göra något åt det ?
är det någon som vet, så ring och berätta!
jag skulle vara djävulskt tacksam.

frida larsson,
inte längre bara ett minne,
jag hittade henne idag.
det känns bra.
allting gick så snabbt och hon försvann.
stockholm - dit försvann hon.
hon övergav mig, och skåne.
"övergav" är kanske fel ord.
men ni förstår vad jag menar.

jag förstår varför jag knappt har några läsare.
vem vill läsa om mina problem och om hur jag mår?
men sen är det ju faktiskt inte för er jag skriver.
att ni läser är bara en bonus.
men jag gillar det, på något vis.

somewhere between happy and a total fucking wreck .

flera timmar av min dag har gått till att ligga i sängen och stirra i taket.
det är tragiskt.
hur många timmar av mitt liv har jag lagt på att göra just det ?
förmodligen för många för att räkna.
men för tillfället orkar jag inte lägga någon energi på skolarbete, eller något annat för den delen.
jag vill ha helg och fest.
alkohol + vänner.

igår grät jag i fler timmar, och häromnatten sov jag ingenting.
tyvärr kan jag inte längre peka på vad som är fel.
hur ska jag då kunna göra något åt det ?
är det någon som vet, så ring och berätta!
jag skulle vara djävulskt tacksam.

frida larsson,
inte längre bara ett minne,
jag hittade henne idag.
det känns bra.
allting gick så snabbt och hon försvann.
stockholm - dit försvann hon.
hon övergav mig, och skåne.
"övergav" är kanske fel ord.
men ni förstår vad jag menar.

jag förstår varför jag knappt har några läsare.
vem vill läsa om mina problem och om hur jag mår?
men sen är det ju faktiskt inte för er jag skriver.
att ni läser är bara en bonus.
men jag gillar det, på något vis.

we can't spend our lifes waiting to live .

"jag har bestämt mig för att vara ensam ett tag"
orden gör ont att säga.
ingen vill vara ensam egentligen.

ensam är jag inte heller, jag har mina vänner.
men det är inte samma sak. inte alls.
för mitt eget bästa har jag bestämt detta.
nu när jag verkligen börjar må bra igen
vore det bara dumt att ta den risken.

ska jag vara ärlig håller jag på att börja gråta just nu.
jag vet inte riktigt varför egentligen.
jag saknar inte honom längre.
for real this time!

jag spenderar kanske för mycket tid för mig själv?
ett par timmar om dagen, är det för mycket?
nej , det borde inte vara det.
men saker och ting är inte alltid som de borde.

jag lider med emma.
det är fan inte rättvist.
ingenting är rättvist längre.

jag blir förvirrad på livet.
och jag skiter fullständigt i skolan.
paniken jagar mig konstant.
jag kommer aldrig bli klar med allt jag måste.
och jag kommer aldrig ta tag i mitt liv på riktigt heller.

FAIL.

RSS 2.0